Mrs

Ni kanske tror att ni vet mycket om mig, det kommer ni inte göra efter att ha läst det här heller, men ni kan läsa lite om min livssituation och hur den varit. Här är ett arbete jag gjort i samhällskunskap, läs gärna och säg vad ni tycker.

---

Kulturen och jag som person

Hur har jag blivit den person jag är idag?

Jag har som person påverkats otroligt mycket av min uppfostran i familjen, av framför allt min pappa eftersom han är väldigt sträng, mest på ett bra sätt. Tror jag kan kalla honom för pliktetiker. Min mamma är raka motsatsen till min pappa, en väldigt stor anledning till deras skilsmässa när jag var bara 4 år och min lillebror 2 år. Skilsmässan måste ha påverkat mig mest, två hem med två helt olika sätt att leva med olika regler att följa.

Pappa uppfostrade mig lite till en "pojkflicka", fick samma kläder som min bror, spelade hellre bil tv-spel och lyssnade på kiss. Jag var en av grabbarna. Dock när jag var hos min mamma var jag den där lilla flickan med regnbågskläder och söta klänningar, som älskade att leka med barbiedockor och att försöka sminka mig. Jag tror jag behövde både och.  När jag kom upp i tonåren krockade min pappas stränghet med att jag var bestämd i att gå min egen väg. Jag skaffade pojkvän i 13 års ålder, jag tog honom & mina vänner före allt, skolan fanns inte på världskartan. Allt gick ut för.  Kontakten med pappa var sämre än någonsin, jag hade i stort sett sagt upp kontakten med honom. Vilket tog honom otroligt hårt, mig med, men jag valde att visa att jag inte brydde mig. Ganska onaturligt eftersom han var den som stod mig närmast, jag berättade allt för honom och han var alltid min stötpelare.

Uppehållet mellan min pappa och mig gjorde att jag och mamma fick en väldigt bra kontakt med varandra, mamma tyckte självklart att det var jättetråkigt att jag inte ville ha kontakt med min pappa. Men hon gjorde det bästa av situationen och stöttade mig genom mina val och fanns alltid där. Eftersom mamma inte alls har de regler pappa hade på mig utan tyckte mer att man lär sig själv på sina misstag och att man ska gå den vägen som känns rätt så ska man göra det, dock en sak som båda vi insett nu i efterhand är att jag var inte tillräckligt mogen för att göra det rätta. Men det är fortfarande en sak som vi alla lärt oss otroligt mycket på i min familj, och därför var det nog bra att det hände. Det kommer alltid ut något gott ur det onda.

Eftersom jag gick min egen väg så kom jag ut i vuxenlivet otroligt snabbt vilket gjorde att jag även insåg hur mycket jag behövde min pappa. Han är nog än idag besviken över det som hände vilket gör att det kommer bli svårt att få det att bli exakt som förut, men vi är på god väg, jag kommer fortfarande vara allt för honom som han säger varje dag. Båda mina föräldrar har alltid öst hur mycket kärlek över mig och min bror varje dag. En trygghet.

När mamma och pappa skiljdes så flyttade de båda från Rissne där de hade en gemensam lägenhet, pappa flyttade till Norrviken i Sollentuna och mamma till centrala Sundbyberg. I samma veva träffade min mamma sin stora kärlek Stefan, som jag och min bror kom otroligt bra överrens med, det skrämde min pappa som fortfarande hade känslor för mamma, tänk om någon skulle försöka komma in och försöka ta hans papparoll? Han var mest orolig eftersom min bror och jag var så otroligt små så vi inte förstod. Eftersom pappa och Stefan inte alls kom bra överrens blev det år av bråk och tråkigheter vilket självklart tagit på alla, speciellt på mamma. I mitten av 2001, ett tag innan min mamma och Stefan skulle gifta sig fick jag och min bror besked om att det skulle komma in en till liten pojke i vår familj, förmodligen på julafton. Jag blev helt förstörd, sprang in i mitt rum gömde mig bakom dörren och bara satt och grät. Tänk om mamma skulle glömma mig?

 Nyårsafton 2001-2002 stod alla och jublade för det skulle bli ett Januaribarn och inte alls en pojke som alltid skulle vara sist med allt. 3 januari 2002 kom en av mina faktiskt bästa vänner. Han är otroligt lik mig. Istället för det jag var rädd för, att mamma skulle glömma mig, så blev det så att Stefan blev en helt ny person efter ett tag, alltid tog Gustav i försvar och blev en helt annan människa, sur, han som alltid varit en glädjespridare. Och den han blev riktigt elak mot var mig, när jag tänker på det idag så kan jag tro att det är för att han såg min pappa i mig. De som hatar varann mer än något annat. Mamma kunde inte ta det, att någon behandlade mig illa.

I Juni 2008 efter mycket jobbiga dagar skickade mamma efter skilsmässopapper. Allt kändes som en dröm. Det var inte ordning på nåt, jag mådde psykiskt dåligt för att se hur allting runt omkring mig förföll, mamma slutade äta, jag fick inte se Gustav på hela sommaren eftersom Stefan och pappa vägrade göra det lätt för mamma och låta henne ha alla barn samtidigt. Stefan tog över landstället de köpt tillsammans och lurade mamma på alla hennes sparpengar hon hade innan de blev tillsammans. Alla dåligheter fick mig att släppa skolan, så blev det lov. Jag behövde komma ifrån allt så min bästa vän som jag nu inte skulle klara mig utan, Sandra, fixade så vi kunde komma iväg en vecka till hennes pappas lägenhet i Turkiet. Hon stöttar mig genom alla hemska perioder i mitt liv & jag henne genom sina.  När jag kom hem från Turkiet, hade jag, mina bröder och mamma en fin nyrenoverad lägenhet på Humblegatan 18 i Sundbyberg, 5 portar ifrån där vi bodde med Stefan. Äntligen skulle allt få en vändning, allt är inte som det ska än, men det känns inte långt ifrån. Tack Gud för det.

Jag får än idag äta upp att jag sket i skolan, vilket har fått mig att gå runt med än ständig orokänsla i magen som jag nog inte kommer bli av med förens om ett år då jag går ut gymnasiet. Jag har i alla fall bestämt mig för att försöka det mesta jag kan. Nu bor jag varannan vecka hos pappa som 2006 flyttade in i ett nybyggt hus i Täby som visade vara hans mardröm. Nu är jag glad för min kärleksfulla uppfostran vilken gjort att jag vet att allting kommer bli bra, bara man aldrig ger upp.

Eftersom jag både behärskat skrivna och oskrivna kulturella regler har jag använt mig av socialisation på ett medvetet plan in i den egna kulturen. Jag vuxit upp i Sundbyberg för mesta del så finns det en del starka stereotyper. Det är ganska stor invandring i Sundbyberg vilket gjort att jag lärt mig otroligt mycket om andra länders kultur och sätt att leva, det är något jag är intresserad av. Jag är villig att lära mig om deras kultur och ta lärdom. En sak jag tycker är tråkigt är att det har delats in i två grupper, svenskar och invandrare. Jag har kanske förvånande för vissa blivit en del av gruppen av invandrare. Jag och mina vänner passar bättre med dem, kanske för att vi redan innan anpassat oss mycket efter deras sätt att leva och dem efter vårt sätt.

En skillnad jag kan se mellan grupperna är frågan kring arbete och genus, vi svenskar har kommit en bra bit på den vägen, vi har det starkt jämn ställt mellan män och kvinnor. Men det finns fortfarande mycket att arbeta på. De som kommer från utlandet har oftast inte kommit lika långt och de tar självklart med sig sin syn på hur det ska vara från sitt land vilket innebär att könsrollerna är fredligt komplementära. Kvinnor identifierar sig främst som mödrar, hustrur och hemmens härskare medans männen identifierar sig med rollen i arbetslivet och rollen som försörjare, ett gammaldags Sverige. Jag säger absolut inte att det inte finns kvar i Sverige, jag som vuxit upp på ett ganska gammaldags sätt hos min pappa har lärt mig att laga mat, diska, tvätta kläder, dammsuga och skura golvet, det är något jag vill kunna & kan väldigt bra, jag vill vara bra hustrumaterial samtidigt som jag vill ha en del av "mannens roll" med bra arbete och bra betalt vilket det finns mycket bra möjligheter till i Sverige.

Man ska vara försiktig med att generalisera över vilka kulturella särdrag det finns. Det skiftar i stor utsträckning från grupp till grupp och tid till tid. Det kan ju vara så att man bara möter en person från en annan grupp som beter sig på ett visst sätt så drar man alla över en kant, jag har dock valt att inte göra det.

Jag bestämmer otroligt mycket själv över mitt liv, men ber mycket om råd. Beteendemässigt påverkas jag nog mest av mina vänner, de jag delar den mesta tiden av mitt liv med. Mina val i livet väljer jag själv, jag frågar om råd för att få en annan syn på vad som kan vara bäst för mig själv, men i slutändan går jag alltid den väg som känns rätt för mig eftersom det är mitt liv. Jag har en otroligt bra relation till det motsatta könet för jag älskar att sätta mig in i andras situationer och förstå mig på. Jag har mycket killkompisar lika väl som jag har tjejkompisar och de flesta har valt att lita på mig och öppna sig för mig så att jag kan finnas där och förstå. Sen att jag vuxit upp med min pappa som har berättat allt om sitt liv utan och innan så kan jag se saker från ett annat perspektiv när det gäller män och kvinnor, jag kan även se det från männens sida vilket jag tror är otroligt bra för mig, någonting jag kan ha stor användning av. Jag älskar att jämföra killar och tjejers beteende. Vilket jag tycker det finns mycket att ändra på här i Sverige fortfarande. Ett bra exempel är, speciellt när man hör snacket gå i Löfströms gymnasium som är en av de värsta skolorna när det gäller skitsnack.  Jag har sett och hört det förut, men nog aldrig så starkt som i det gymnasium jag går i.

Killar & tjejers syn på tjejer:

När en tjej har varit sexuellt aktiv med någon är hon en hora och äcklig, helst ska hon ha ett dåligt rykte.

Killars & tjejers syn på killar:

När en kille har varit sexuellt aktiv med en tjej så ska han ha status, han ska helst ha varit sexuellt aktiv med så många som möjligt, ju fler desto bättre.

Det här är en fråga som har stött mig otroligt mycket eftersom jag ser hur flickor tagit illa vid sig, det är inte rättvist och det är en diskussion man kan diskutera i evigheter eftersom det ser omöjligt ut att få en ändring på. Jag tycker alla är lika mycket värda och ska kunna göra samma saker och inte bli behandlade annorlunda på grund av kön, så det här är en punkt jag skulle kunna göra allt i min makt för att ändra på.